forever young

jag önskar att jag aldrig rört en kille i hela mitt liv, men varför kände jag mig så tvungen? "hon har aldrig kysst någon" "hon har aldrig haft en pojkvän" ne förlåt mig för att jag har varit ett barn och inte tänkt på såna saker tidigt, men nu känns det som min första kyss var påtvingad och att allt som hände där efter bara gick i någon poängskala, hur många hit och hur många dit..hon har så många vad har jag? sen var det fyllan, även den påtvingad och ångerfull. även fyllan kom i någon poängskala, "varje helg fan va coolt" "festade hon med dom, wooow" då var man inget barn längre kyssen var borta, första fyllan var förbi men jag hoppas att jag är så pass gammal nu och förstående att jag inte bara ger bort min ungdom i en påtvingad ånger, för den har jag kvar till skillnad mot många andra i min ålder. min ungdom och ingen ska få ta den ifrån mig - jag ska ge den. forever young