ett inlägg till stephanie

ibland är världen så grym och ondskefull, så mycket smärta, hat, besvikelse på en och samma plats. så månge människor som lider pga andra. så många oskyldiga varelser som lider pga av människan. homo sapien sapien - vad är det för jävla påhittat skit? jag SKÄMMS över att vara en människa, en grym ondskefull och kall sort som bara är giriga och hänsynslösa. jag säger inte att jag skiljer mig från mängden, men jag VILL göra skillnad och den startar jag i mitt egna hem, i mitt egna liv. men ibland håller det inte, jag kan vara elak mot mina medmänniskor, jag kan skräpa ner i naturen eller skita i att källsortera. och ja, det sätter sig det med men ändå kan man bortse från dem småsakerna. jag kan ha onda tankar om människor, jag kan säga vad jag tycker men ibland räcker det inte ända fram. en sak är säker enligt mig allt det där jävla snacket om att alla är lika mycket värda det är BULLSHIT. vad fan? lyssna på meningen "alla är lika mycket värda" kan någon vara snäll och definera värde då? värde som i kött och blod, svar ja det har alla människor ett värde i. men att vara medmänniska och ha ett gott hjärta, ja om man definerar värde i det perspektivet så stämmer det verkligen inte! jag blir så jävla förbannad. alla människor är inte lika mycket värda, fyfan det är det värsta jag hört någonsin. har man ett högt värde ja då har man ett skört samvete, god förlåtelseförmåga, sympati för djur och människor, naturen ja allt! man bryr sig om andra än sig själv. kom fan inte och säg att dem som flår djur levande eller rycker av deras fjädrar som om de vore några jävla känslolösa varelser utan varken hjärta eller hjärna? för det har dem, och vad enda in i helvete har dem gjort för att förtjäna ett sådant liv? alla försöker bortse från vad som egentligen händer ute i världen, ingen kan förstå hur mycket smärta det finns som vi inte kan se (speciellt i perfekta sverige) inte skulle sverige vara delaktig i någon sådan grymhet. men det kan vi, precis om resten av världen. det är vid såna tillfällen där man ibland inser och lägger en extra tanke på hur grym världen är - det är då jag inbillar mig saker som döljer sanningen, att vi lever i någon slags annan dimension. allting som vi upplever är bara påhittat. det finns ingen smärta. det finns ingenting. men jag vaknar alltid upp och inser att det är bara ännu ett påhitt. det är då man vill göra skillnad och med det menar jag inte att slänga ditt tuggummi i papperskorgen utan jag menar så mycket mer som inte ens får plats i ord eller minne, men jag är inte rädd för att dö - en sämre plats än jorden går inte komma till så varför inte bara luta sig tillbaka och göra det allra bästa av resan?